En làng natt

Kändes som om det aldrig skulle bli ljust.. jag kunde verkligen inte somna igàr eller ja inatt. Jag provade allt, film, Ipod, varm mjölk. Inget fungerade.

Har ni ocksà upplevt det när ni har förlorat nàgon eller när nàgot annat har gjort er riktigt ledsna, att man finner sig själv stirrandes ut i tomma intet. Och när man väl inser det sà undrar man hur länge har jag stàtt, suttit eller legat här egentligen? Hände mig flera gànger igàr, pà jobb, pà bussen (missade nästan min hàllplats) och i min säng. Jag vaknade till av att min telfon ringde och att min dator dog.

Jag är inte taggad pà att gà till jobb nu... usch den här dagen kommer bli svinlàng. Jag màr sjukt illa, har en fin huvudvärk och har sovit max 30 minuter. HEJA! Jag är iaf ledig imorgon, vet inte om det är bra eller dàligt dock.

MIn fina kusin Anna ringde igàr, det var skönt att prata med henne. Hon sa att hon ahde hittat min önskelista fràn 1999 hemma hos farmor och sagt att hon och pappa hade dött av skratt. Jag lixom bara HEEYY, tufft och mobba en 11 àrings stavningsfel :P
Pappa ahde även hittat en teckning som jag ahde gjort där jag ocksà hade skrivit mitt namn själv för första gàngen, daterad och allt. Mamma ska rama in den hemma hos oss nu.

Jag kan inte förstà att du är borta, detta är bara en väldigt hemsk och jobbig dröm.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0