Vid floden piedra satte jag mig ned och grät

I flera dagar hade jag ansträngt mig för att inte latsas om mitt hjärtas röst, men den blev hela tiden allt starkare. I min själs otillgängligaste vra levde fortfarande mitt verkliga jag som trodde pa drömmar.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0